Känns inte alls kul att veta att man är den sista någon vill anställa men att dem är tvungna för att det inte finns någon annan. Problemet är inte att jag värdelös på det jag gör utan tydligen att jag har för lite erfarenhet. Hur ska jag kunna skaffa mig erfarenheten om jag aldrig får arbeta? Blev uppringd igår och utfrågad via telefon vilket gjorde mig helt ställd, hann inte alls förbereda mig vilket man i vanliga fall hinner göra när man blir kallad till en intervju. Sedan lät chefen sur när jag berättade om min erfarenhet och ifrågasatte den, om jag inte hade mer. Nej, det har jag tyvärr inte. Det var på det stora hela ett väldigt negativt samtal. Jag fick väldig ångest av det. Sån är jag. 

 

Lite senare ringde chefen igen och ville ha referenser. Jag har ju inte direkt några i det yrket. Jag gav numret till min senaste chef fast hon lär inte ha något gott att säga om mig. Hon var inte en enda gång och såg på när jag arbetade eller hur jag arbetade så hon har ingen aning. Jag kunde knappt sova igår. Funderade. Jag vill ha jobb som jag skrivit men jag vill inte ha ångest på köpet, då står jag hellre ut med att vara vikarie. Det allra bästa vore om de ringde från min stad och gav mig ett halvår-års vik och att jag fick förhandla upp min lön lite grann men det verkar inte hända.