Man kan kanske säga att kaoset har lagt sig något sedan mitt senaste inlägg. Jag var omogen. Hade ingen koll på något känns det som. På ett annat sätt är jag väl fortfarande kvar där. Känner mig fortfarande lika värdelös som då. Ingen förändring. 

 

Har flyttat. Fått jobb. Otrivs. Vad gnäller jag för? Mitt senaste inlägg handlade om att jag hatade världen för att jag inte hade något jobb och så nu gnäller jag att jag inte trivs på mitt jobb. Nej. Det tänker jag inte göra. Jag har ett jobb, jag har ett hem (även om vi bor i andrahand) och jag har min sambo och vår katt. Men jag har inga barn. Jag är ofrivilligt barnlös och känner mig bitter för det. 

 

Mina bästa vänner är höggravida. Jag blir inte gravid. Det finns inget fel men jag blir inte gravid. Vad är problemet? På facebook är det någon var och varannan dag som lägger ut bilder på sina magar eller ultraljudsbilder. Jag kan inte bli med barn. Gick ut med offentligt för någon vecka sedan. Fick lite kommentarer som värmde men fick också många "det kommer", "du behöver inte ha bråttom", "oj," etc. Nu: ingenting. Nu bryr sig ingen längre. Jag är hon som inte kan bli gravid. Som i hemlighet är avundsjuk på alla som kan det. Fast vad ger mig rätten att vara det?